Svenskatorsken

Detta forumet är ju inte så levande längre, men i rent informationssyfte så kan det ju vara fint om någon mer har lust att köra samma race som mig. Startade vårfisket precis som man ska, rätt utanför lekområde. Här kom det upp några ok fiskar upp till 5 kg, och ca 100 cm. Men hade också någon större följare i denna tiden. Men när bettet började avta fick jag tron på att fisken vandrade ut i stora vattnet. Slagplanen blev lagd, nu behövde jag "bara" karta upp områden, stora områden.. Det tog en stund innan jag började förstå gången, fisket var ett helt annat än det jag tidigare bedrivit i södra Sveriges skärgård. Fisken gick djupt, men gjorde stigningar på mitt jerkbait trots det var 10-12 meter med vatten under det. Medelvikten var bra, och flera fiskar på 100 cm fick syna håven. Detta fortsatte tills jag fick en fisk på 7 kg helt i starten av september. Konditionen på fisken hade börjat ta sig upp och tron på att kunna få en bättre fisk växte sig bara starkare. Så förvåningen var stor när allt tvärstoppade. Resten av september samt oktober passerade utan ett hugg. Testade grunt, djuuupt, shad, wobbler, skeddrag, snabbt, sakta. Inte ett enda hugg! Snackade med vänner som fiska mycket gädda, skrev med någon från insta som jag sett fiska mycket gädda, skrev på svenskt fiskeforum.. Men ingenstans verkade det finnas någon som hade kännskap till vatten som liknade detta. Det gick så långt att jag kände att det tog på psyket, vad gjorde jag fel. Så på ett pass sent i oktober hade jag plötsligt fisk som följde efter en högljudd wobbler. Detta matchade det jag hade läst på en svensk blogg, skriven av en mycket duktig kille som fiskar i dom norra skogarna, angående temperatur i vattnet. Det blev inget hugg den gången heller, men det gav den lilla gnistan som behövs för att fortsätta. Tjejen frågade vad jag ville göra på fars dag. Svaret var fiska... Även om motivationen inte var helt på topp så tvingade tvångstbeteendet mig ut ännu en gång. Väl på den utvalda platsen gick jag igång. Likt en väloljad maskin gjorde jag samma kast, i samma område, som jag gjort tusen gånger förr. Men idag så skulle något ändra sig. Jag hade inte varit igång speciellt länge när jag plötsligt kände något i wobblern. Första tanken var sten, men detta beter kommer inte ner på 14 meters djup, motrycket blev satt i samma sekund. Efter det följde några häftiga utras. Fisken blev körd hårt, men ska ärligt erkänna att när jag såg konturerna av fisken så släppte jag lite på bromsen. Jag kände att det var en ok fisk, men hur stor den var förstod jag inte förräns den låg i håven 15 minuter senare. Målet var 110 cm, och denna såg ut att va i rätt storlek. Fisken var inte lätt att hantera men tillslut fick jag sträckt upp måttbandet såpass att jag såg den passera 120.. Vågen blev pressad till över 13 kg, och några bilder blev tagna innan damen fick sin frihet tillbaka. Kvar var jag, chockad, förvirrad och fullständigt överlycklig. Hade det inte varit för covid så skulle jag bjudit grabbarna på några öl ute på byen! Hoppas detta kan vara till inspiration för någon annan!

Nere på skansen mitt i Trondheim, fiska rätt ner långt ut på gästbryggan. Lite tidigt i april, men juni-aug brukar va helt ok. Här är det tatt mycket sandflundror, en del skrubber, någon lomre, gapeflundrer og rödspättor. Dom 2 sista har blivit fångade lite senare på sommaren. Fiska när det är rörelse i vattnet.